26/8 Promenaden – Ο περίπατος
Idag, efter skolan skulle jag till stranden. Vid busshållplatsen finns skyltar som visar hur många minuter det är kvar tills respektive buss kommer. Fick se att nr 70 skulle komma om 8 minuter. Har fått veta att det är en snabbuss som går till stranden. Bussen kom och jag frågade chaffisen om detta stämde. Men han svarade inte eftersom han skällde på två tjejer som inte ville svara på vart de skulle. Till slut fick de gå av eftersom detta är en snabbuss och bara stannar på några få hållplatser. Jag frågade igen och han sa ”Έλα!” och jag klev på. Bussen går bara till byn och inte ner till stranden. Men i byn kan jag ta 69A eller 77. Bra!
Satte mig och blev tilltalad av damen på andra sidan gången. Hon var i 70-årsåldern och talade bra engelska. Hon förklarade att denna buss gick till en annan strand, i Paliora. Kolla på kartan, den ligger lite norr om Paralia. Hon sa att man kunde gå längs stranden till Paralia och att det skulle ta ca 20 minuter. Funderade lite och bestämde mig för att det kunde jag ju göra. Hon skulle följa mig en bit och visa vägen.
Hon, Poppi, egentligen Καληόπη, pratade hela bussresan, ca 1 timme. Hon hade varit i stort sett överallt, Egypten, Kina, Kanada, Argentina, USA, Ryssland, Frankrike, jag kommer inte ihåg alla ställen hon berättade om.
Vi kom fram till stranden och gick förbi alla solstolar och tavernan. Stranden var jättelång och nästan folktom. När vi gått ungefär halvvägs till udden kom vi fram till två damer som var hennes vänner. Vi hälsade och den ena undrade lite diskret till Poppi, om jag verkligen kunde gå hela vägen, fast det hörde inte jag, Poppi sa det sen.
Jag ska alltså till andra sidan udden långt där borta!
Bytte till badkläder eftersom vi skulle gå i vattnet också. Nu började jag fundera lite på vad jag gett mig in på. Jag kanske skulle stanna på denna strand, men Barbara från klassen skulle ju komma med en senare buss, så det var ju lika bra att pallra sig iväg.
På med solkräm, solglasögon och solhatt. Poppi gick med bra fart och det var bara att hänga på. Vi gick förbi en naken gubbe och hon blev väldigt upprörd över att han inte skylde sig när vi gick förbi, men han hade inte så mycket att dölja … så det kunde ju kvitta. Han kanske inte hade räknat med att någon skulle gå förbi. Halvvägs vände hon om och jag gick resten helt ensam. Stranden var helt tom bortsett från en ung man som gick framför mig några minuter och sedan slog sig ner på stranden.
Sista biten, de 100 meterna före piren gick jag i sanden och det var jobbigt. Benen kändes som bly! Det var en liten backe, så jag kunde inte se om jag var framme förrän jag kikade över krönet.
Jag var framme! Eller, ja, nästan. Hade “bara” att gå över en stor grusplan där bussen vänder, längs med stranden och 4 tavernor, en bit i vattnet och sen var jag äntligen framme.
Nu kan man ju undra om denna promenad tog 20 minuter. Som alla förstår så gjorde den inte det, snarare drygt 1 timme. Gissa om det var skönt att bada och gissa vem som somnade i solstolen …. Men vilket äventyr!
Kolla filmen, check the movie framme-redan-eller
Tyvärr syns det ju inte hur långt det är, men det var långt! Gick ifrån mitten på det son skymtar i fjärran.
Anyone is welcome to correct my poor Greek
Ζέμερα συνάντησα μία κυρία, Καληόπη ή Πόππη, στο λεοφόρειο. Μίλησε αγγλικά με ‘μένα.
Λέγει να είναι δυνατός να πηγαινει με τα πόδια από την Παρίορα στην Παραλία. Λέει να τον περίπατο κάνει είκοσι λεπτά. Εντάχει, αυτό θα κανώ!
Η παραλία Παρίορα είναι πολύ μακρή. Η παραλία Επανομή είναι πίσω από το ακρωτήριο.Ο περίπατο είναι πολύ ωραίο αλλα κάνει περίπου μια ώρα.
Μετά ήουν πολύ κουρασμένη αλλα ήταν πολύ ικανοποιντικός ότι έκανα αυτόν.
Τέλια περιπέτεια!